Var ska jag börja?
Nu har det gått mer än en vecka sen jag skrev senast. Illa! Det har funnits jättemycket jag velat skriva om, jag har bara inte funnit någon tid till att göra det.
Så här såg förra veckans träning ut.
MÅNDAG - 20min löpning, 20min rodd, 20min crosstrainer
TISDAG - Mage och rumpa
ONSDAG - 75min box
TORSDAG - Vila
FREDAG - Intervallöpning
LÖRDAG - Långpromenad
SÖNDAG - Vila
Av någon anledning har jag tänkt på förra veckan som halvdan, kanske för att jag hoppade över ett inplanerat pass i söndags eller för att långpromenaden inte genomfördes i träningskläder utan blev en tur fram och tillbaka till stan istället?! Nu när jag ser framför mig precis hur mycket jag tränat måste jag ändå säga att det känns helt okej. Fyra pass, varav ett var stenhård box i 75min. Förra veckan får alltså ett klart godkänt.
Den här veckan har verkligen varit som en bergodalbana.
Måndagen började lovande, vågen visade 74,6kg alltså 0,6kg mindre än veckan innan. Helt okej, skönt att väga under 75kg igen. Tyvärr var det ungefär det ända som var positivt med den dagen. Jag fick huvudvärk redan på morgonen och det höll i sig tills jag gick och la mig. Därav ingen träning, jag låg som en säck potatis i soffan hela kvällen istället och som om det inte vore nog åt jag även en halv Ben & Jerry's och lite smågodis. Känslan jag hade när jag skulle sova den kvällen var inget vidare. Mätt, illamående och svullen med huvudvärk och ångest.
Tisdagen började segt, jag var trött och hade fortfarande lite ångest över gårdagen. Jag hade tankar som "Va fan, jag borde ha tränat igår, lite huvudvärk ska väl inte hindra mig" och "Hade jag tränat igår hade jag inte ätit den där glassen eller det där godiset". Det värsta av allt är att jag även tänkte att "Nu när jag fick en så dålig start på veckan kan jag lika gärna skita i resten av veckan också och starta om på måndag igen". Någonstans där mitt i allt dumt tänkande vaknade jag. "Herregud, är jag dum i huvudet eller?!". Jag tog mitt förnuft till fånga och pallrade mig iväg till gymmet direkt efter jobbet och sprang 5km. Målet var att springa under 28,20 som var min bästa tid. Det gjorde jag, med besked! 27,11 är mitt nya personbästa. För mig är det en skitbra tid. Jag är verkligen ingen löpare, det har jag aldrig varit. Jag har alltid tyckt att det varit sjukt jäkla tråkigt att springa, förmodligen för att jag var värdelös på det. Det blir ju så tydligt hur dålig kondition man är i. Nu tycker jag är det är helt okej, ganska kul till och med, förmodligen för att jag ser en utveckling. Man ser tydligt från gång till gång att träning ger färdighet. Jag ska nå målet att springa under 25min, så är det bara. Jag hade en betydligt bättre känsla i kroppen när det var dags att sova denna kväll. Trött, nöjd och stolt. Framför allt så var jag stolt över att jag inte gjorde som jag alltid gjort förut, jag kastade inte in handduken bara för att jag fick en dålig start.
Onsdagen gick smärtfritt, även om det kändes trögt att åka iväg och träna halv 8 på kvällen så var det inget snack, det skulle göras. 75min box med Susanna stod på schemat. Riktigt bra träning, man går därifrån helt utmattad.
Torsdagen var en vilodag, kanske inte för att jag behövde en utan för att jag inte hann med någon träning. Julklappar måste ju inhandlas.
Idag (fredag) har jag också tagit en vilodag. Jag slutade tidigt idag och kände för att ta vara på den här ledigheten. Jag ville bara vara, ingen träning eller andra måsten. Tyvärr smög sig alla dumma tankar på och jag började fundera på om jag verkligen var värd det här. "Jag hade ju hunnit med en timmes träning innan jag slog mig ner i soffan." Då ringer världens klokaste Susanna och talar mig till rätta. Vad är det för mening med att vila och ta en paus om man ska få dåligt samvete över det? Huvudet behöver ju också vila. Slippa alla måsten och "jag borde" tankar.
Nu har jag två dagar kvar på den här veckan, två dagar kvar att köra skiten ur mig på gymmet innan veckan är slut. Men gör jag inte det så är inte det hela värden heller. Jag förväntar mig inget av den nästa vägning, man måste få ha såna här veckor också så länge man inte tappar fokus och ger upp.
Nästa vecka ska jag köra efter ett träningsschema igen som jag gjort tidigare. Det funkar bäst för mig. Jag behöver ha inplanerad vila för att slippa ångestkänslan när jag inte tränar.
Nu ska jag slå in paket, för jag ska på kalas. Världens sötaste lilla systerdotter Thea fyller 3år idag.
Så här såg förra veckans träning ut.
MÅNDAG - 20min löpning, 20min rodd, 20min crosstrainer
TISDAG - Mage och rumpa
ONSDAG - 75min box
TORSDAG - Vila
FREDAG - Intervallöpning
LÖRDAG - Långpromenad
SÖNDAG - Vila
Av någon anledning har jag tänkt på förra veckan som halvdan, kanske för att jag hoppade över ett inplanerat pass i söndags eller för att långpromenaden inte genomfördes i träningskläder utan blev en tur fram och tillbaka till stan istället?! Nu när jag ser framför mig precis hur mycket jag tränat måste jag ändå säga att det känns helt okej. Fyra pass, varav ett var stenhård box i 75min. Förra veckan får alltså ett klart godkänt.
Den här veckan har verkligen varit som en bergodalbana.
Måndagen började lovande, vågen visade 74,6kg alltså 0,6kg mindre än veckan innan. Helt okej, skönt att väga under 75kg igen. Tyvärr var det ungefär det ända som var positivt med den dagen. Jag fick huvudvärk redan på morgonen och det höll i sig tills jag gick och la mig. Därav ingen träning, jag låg som en säck potatis i soffan hela kvällen istället och som om det inte vore nog åt jag även en halv Ben & Jerry's och lite smågodis. Känslan jag hade när jag skulle sova den kvällen var inget vidare. Mätt, illamående och svullen med huvudvärk och ångest.
Tisdagen började segt, jag var trött och hade fortfarande lite ångest över gårdagen. Jag hade tankar som "Va fan, jag borde ha tränat igår, lite huvudvärk ska väl inte hindra mig" och "Hade jag tränat igår hade jag inte ätit den där glassen eller det där godiset". Det värsta av allt är att jag även tänkte att "Nu när jag fick en så dålig start på veckan kan jag lika gärna skita i resten av veckan också och starta om på måndag igen". Någonstans där mitt i allt dumt tänkande vaknade jag. "Herregud, är jag dum i huvudet eller?!". Jag tog mitt förnuft till fånga och pallrade mig iväg till gymmet direkt efter jobbet och sprang 5km. Målet var att springa under 28,20 som var min bästa tid. Det gjorde jag, med besked! 27,11 är mitt nya personbästa. För mig är det en skitbra tid. Jag är verkligen ingen löpare, det har jag aldrig varit. Jag har alltid tyckt att det varit sjukt jäkla tråkigt att springa, förmodligen för att jag var värdelös på det. Det blir ju så tydligt hur dålig kondition man är i. Nu tycker jag är det är helt okej, ganska kul till och med, förmodligen för att jag ser en utveckling. Man ser tydligt från gång till gång att träning ger färdighet. Jag ska nå målet att springa under 25min, så är det bara. Jag hade en betydligt bättre känsla i kroppen när det var dags att sova denna kväll. Trött, nöjd och stolt. Framför allt så var jag stolt över att jag inte gjorde som jag alltid gjort förut, jag kastade inte in handduken bara för att jag fick en dålig start.
Onsdagen gick smärtfritt, även om det kändes trögt att åka iväg och träna halv 8 på kvällen så var det inget snack, det skulle göras. 75min box med Susanna stod på schemat. Riktigt bra träning, man går därifrån helt utmattad.
Torsdagen var en vilodag, kanske inte för att jag behövde en utan för att jag inte hann med någon träning. Julklappar måste ju inhandlas.
Idag (fredag) har jag också tagit en vilodag. Jag slutade tidigt idag och kände för att ta vara på den här ledigheten. Jag ville bara vara, ingen träning eller andra måsten. Tyvärr smög sig alla dumma tankar på och jag började fundera på om jag verkligen var värd det här. "Jag hade ju hunnit med en timmes träning innan jag slog mig ner i soffan." Då ringer världens klokaste Susanna och talar mig till rätta. Vad är det för mening med att vila och ta en paus om man ska få dåligt samvete över det? Huvudet behöver ju också vila. Slippa alla måsten och "jag borde" tankar.
Nu har jag två dagar kvar på den här veckan, två dagar kvar att köra skiten ur mig på gymmet innan veckan är slut. Men gör jag inte det så är inte det hela värden heller. Jag förväntar mig inget av den nästa vägning, man måste få ha såna här veckor också så länge man inte tappar fokus och ger upp.
Nästa vecka ska jag köra efter ett träningsschema igen som jag gjort tidigare. Det funkar bäst för mig. Jag behöver ha inplanerad vila för att slippa ångestkänslan när jag inte tränar.
Nu ska jag slå in paket, för jag ska på kalas. Världens sötaste lilla systerdotter Thea fyller 3år idag.