Jag gav inte upp för att det var jobbigt!
Igår fick jag smaka på konsekvenserna av att inte äta ordentligt innan ett träningspass. Jag jobbade kort dag och hade därmed ingen lunch, jag slängde i mig en Nutrilett bar på väg till gymmet istället och trodde att det skulle räcka. Det gjorde det inte kan jag säga.
Det började helt okej, jag kände mig ganska lätt i kroppen men det gör man väl när den är tom. Jag sprang efter samma upplägg som sist. Sprang 15sek, vilade 15sek... osv på 16,0km/h. Målet var att jag skulle springa fyra vändor. Det kändes lovande till en början men efter min tredje 60sek intervall, då sa det stopp. Jag blev illamående och det svartnade framför ögonen. Först tänkte jag köra på ändå, jag hade ju bara "nerförsbacken" kvar där intervallerna blir kortare och kortare, men det gick inte.
Istället gick jag ner och la mig på stretchmattan, jag låg där platt på rygg och blundade ett tag för att försöka få ner pulsen och komma tillbaka till en normal andning igen, innan jag skulle börja stretcha. Det tog ovanlig lång tid att återhämta sig och när jag låg där kändes det som att jag var på väg att svimma. När jag väl öppnade ögonen snurrade allt och jag visst knappt var jag var. Skitläskig känsla, det var inte som en vanlig utmattning det här var något annat. Då slog det mig... Visst ja, MAT! Fan!
När jag cyklade hem var jag jättebesviken på mig själv, dels för att jag var så klantig som inte ätit något innan träningen såklart men också för att jag inte pressade mig mer. Jag började tänka att "det kanske inte var så farligt, jag kände nog efter för mycket" och "fan, nu gav jag upp när det blev jobbigt igen". Jag började i huvudet knåpa ihop ett blogginlägg där jag talade om att jag misslyckats. Det var någonstans där bland alla ursäkter jag planerade att skriva jag bestämde mig för att inte misslyckas med dagens träning.
Dagen innan hade jag laddat ner två tränings-appar till telefonen, ab-workout och butt-workout. Så efter att jag slängt ner något i magen var det bara att flytta på vardagsrumsbordet och sätta igång. 20min, 20 olika övningar. först rumpa sen mage. Det kanske inte låter så jobbigt men jag kan meddela att det var det, herregud! Det brann i rumpan och magen. Jag ser framemot träningsvärken.
MÅNDAG - 20min löpning, 20min rodd, 20min cykel
TISDAG - Vila
ONSDAG - 5km löpning (under 29min) mage och rygg
TORSDAG - 30min core, 20min rodd
FREDAG - Intervallöpning, mage och rumpa
LÖRDAG - Styrka (överkropp)
SÖNDAG - Långpromenad
För att sammanfatta dagen kan vi säga att:
Jag måste bli mer förbered och börja planera mina dagar bättre. Jag vet ju att jag inte har någon lunch på fredagar och jag visste att jag skulle träna direkt efter jobbet. Bakläxa!
Det här bloggen har för första gången verkligen gjort nytta. Den fick mig att tänka om och göra något bättre av dagens träning. Jag ville verkligen inte gå hem och skriva om något misslyckande. Det var exakt det här jag ville få ut av att skriva!
Jag har vänt en motgång till en framgång. Jag har tidigare skrivit om hur lätt jag har för att ge upp och kasta in handduken när det skiter sig. Inte den här gången!
Jag hade inte kunat pressa mig hårdare, det gick inte. Jag gav inte upp för att det var jobbigt utan för att jag var tvungen, inget annat.
Nu frukost, sen gym!
Det började helt okej, jag kände mig ganska lätt i kroppen men det gör man väl när den är tom. Jag sprang efter samma upplägg som sist. Sprang 15sek, vilade 15sek... osv på 16,0km/h. Målet var att jag skulle springa fyra vändor. Det kändes lovande till en början men efter min tredje 60sek intervall, då sa det stopp. Jag blev illamående och det svartnade framför ögonen. Först tänkte jag köra på ändå, jag hade ju bara "nerförsbacken" kvar där intervallerna blir kortare och kortare, men det gick inte.
Istället gick jag ner och la mig på stretchmattan, jag låg där platt på rygg och blundade ett tag för att försöka få ner pulsen och komma tillbaka till en normal andning igen, innan jag skulle börja stretcha. Det tog ovanlig lång tid att återhämta sig och när jag låg där kändes det som att jag var på väg att svimma. När jag väl öppnade ögonen snurrade allt och jag visst knappt var jag var. Skitläskig känsla, det var inte som en vanlig utmattning det här var något annat. Då slog det mig... Visst ja, MAT! Fan!
När jag cyklade hem var jag jättebesviken på mig själv, dels för att jag var så klantig som inte ätit något innan träningen såklart men också för att jag inte pressade mig mer. Jag började tänka att "det kanske inte var så farligt, jag kände nog efter för mycket" och "fan, nu gav jag upp när det blev jobbigt igen". Jag började i huvudet knåpa ihop ett blogginlägg där jag talade om att jag misslyckats. Det var någonstans där bland alla ursäkter jag planerade att skriva jag bestämde mig för att inte misslyckas med dagens träning.
Dagen innan hade jag laddat ner två tränings-appar till telefonen, ab-workout och butt-workout. Så efter att jag slängt ner något i magen var det bara att flytta på vardagsrumsbordet och sätta igång. 20min, 20 olika övningar. först rumpa sen mage. Det kanske inte låter så jobbigt men jag kan meddela att det var det, herregud! Det brann i rumpan och magen. Jag ser framemot träningsvärken.
MÅNDAG - 20min löpning, 20min rodd, 20min cykel
TISDAG - Vila
ONSDAG - 5km löpning (under 29min) mage och rygg
TORSDAG - 30min core, 20min rodd
FREDAG - Intervallöpning, mage och rumpa
LÖRDAG - Styrka (överkropp)
SÖNDAG - Långpromenad
För att sammanfatta dagen kan vi säga att:
Jag måste bli mer förbered och börja planera mina dagar bättre. Jag vet ju att jag inte har någon lunch på fredagar och jag visste att jag skulle träna direkt efter jobbet. Bakläxa!
Det här bloggen har för första gången verkligen gjort nytta. Den fick mig att tänka om och göra något bättre av dagens träning. Jag ville verkligen inte gå hem och skriva om något misslyckande. Det var exakt det här jag ville få ut av att skriva!
Jag har vänt en motgång till en framgång. Jag har tidigare skrivit om hur lätt jag har för att ge upp och kasta in handduken när det skiter sig. Inte den här gången!
Jag hade inte kunat pressa mig hårdare, det gick inte. Jag gav inte upp för att det var jobbigt utan för att jag var tvungen, inget annat.
Nu frukost, sen gym!